23/06/2021
Livet… Det var ett tag sedan jag skrev något här. Jag önskar jag hann vara aktiv och uppdatera ofta och bjuda på mina krönikor som jag fortfarande skriver. Det är så jag samlar mina minnen. Det är så jag stressar ner och får tid för att reflektera över det jag upplever och påverkas av. Ofta med ett inslag av humor.
Jag har undvikit att skriva om Corona dock. Dels för att vi alla matats med eländes-bacillen på alla sociala medier och bara det tröttar ut en och dels för att jag varit så besviken och fruktansvärt arg över att många planer grusats. Jag trodde jag var immun mot viruset, önskade att jag varit det men så fick vi det alla i familjen och jag blev hårdast drabbad. Hög feber, upp till 39,8, värk i hela kroppen, ont i huvudet några dagar. Så avtog det och jag började känna mig ”normal” men så kom det tillbaka och höll i sig i några dagar till. Hemma i ca 3v. Tappade smak o lukt men det är tack o lov tillbaka igen. Veckorna utan smak o lukt var riktigt jobbiga. Jag luktade och smakade men allt ”tomt”. Hade ändå en konstig smak i munnen som inte går att beskriva.
Fick första vaccinet i fredags. Nästan exakt 12tim därefter fick jag samma symptom som när jag var sjuk i Corona. Riktigt tufft att ha så hög feber samtidigt som det var 30 grader varmt ute.
Trots det och trots allt mörkt som Corona dragit över oss, Sverige, världen, så sitter jag här och ler. För mitt i det mörka kommer alltid ljusglimtar. (Det måste man påminna sig om) Och det har det gjort de senaste åren. Nya utmaningar på jobbet, mini-resor i Sverige, en lyckad student för min äldsta dotter, Sverige vann ikväll mot Polen osv.
Livet…
Ta hand om er! 🥰🙏🏻
