23/08/2022
Kära Lanttantlovers. Idag måste jag få dela en händelse som skedde här på gården just i dessa augustidagar - för ett tiotal år sedan. För den här berättelsen tål att berättas om igen och igen :-). Håll till godo!!!
Allemansrätten – en skitsak?
Att det händer konstiga saker ute hos vårt Husbondfolk vet vi ju redan vid det här laget, men det här tar nog priset. Här får ni höra!
Lille Husfar var ensam hemma på Gården då han från husets fönster plötsligt fick syn på en bil som stod uppbackad i trädgårdens bortre del.
– Vem fasen kan det vara, hinner han tänka och får i samma ögonblick syn på något bakom bilen.
En mansperson står mitt på vägen, framåtböjd med byxorna nedhasade runt fötterna, och putar bakåt med ändan. Från nämnda kroppsdel ramlar korvar och därefter flaxar han med vita papper som han släpper över högen.
Husfar stirrar klentroget och genomfars av en osannolik adrenalintillströmning då han inser vad som händer – en helt främmande karl står och bajsar – i Husbondfolkets trädgård!
Husfar blir topp tunnor rasande, rusar ut över lagårdsplanen, kastar sig in i Volvon och ger sig iväg på en galen biljakt – bajsmannen skall hinnas ifatt! För bövelen!
Inget kan nu stoppa Husfar, som vid det här laget är så ursinnig att han skakar i hela kroppen. Snart kommer han ifatt bajsmannens bil som visar sig vara tyskregistrerad. Husfar börjar blinka och tuta, men bajsmannen stannar inte.
Husfar kan sin bygd, känner till varje väg, k***a, gupp och stig. Så därför genar han rätt över dikesrenen i nästa krök varvid Volvon lyfter från backen och flyger fram genom luften. Husfars liv ställs på spel – men vad gör väl det, bajsmannen skall till varje pris hinnas ikapp och ställas till svars för det han gjort hemma hos den svårt förorättade Husfar.
Volvon landar och stannar på tvärs och bajsmannen tvingas tvärnita, och innan bajsmannen hinner blinka har Husfar kastat sig ur Volvon och rusat fram till mannens bil. Mer förbluffad än förskrämd vevar bajsmannen ned rutan.
Husfar, som inte talar tyska ens i ett normalt sinnestillstånd, skriker på svenska:
– Du har sketet på min mark. Jag såg när du sket hemma, hur ända in i glödheta kan du göra det?
Här någonstans registrerar dock en del av Husfars medvetande att mannen ju inte är svensk, varvid han börjar, som ungefär vart tredje ord, använda ett ord han tycker låter distinkt tyskt:
– Schwaaiijn, ditt schvaaiijn!
– Aine schwaaiijne bieere!
Men de i bilen skakar på huvudet och säger:
– Nischt försteeänn, nischt försteeeänn.
Så nu tar Husfar till kroppsspråket för att göra sig förstådd.
Med sin egen kropp visar Husfar hur bajsmannen har stått hemma i trädgården. Husfar böjer knäna, putar ut med ändan, visar med handen hur något faller från rumpan, flaxar med ett imaginärt papper och visar med handen hur han släpper det imaginära pappret för att följa det med ögonen ned mot marken.
Husfars uppvisning av bajsmannen in action är uppenbarligen tillräckligt tydlig. Den får önskad effekt. Plötsligt verkar det tyska paret inse varför den store småländske bonden framför dem är spritt språngande rasande. För nu ser de förskräckta och generade på varandra men säger inte ett ord.
Men Husfar fortsätter:
– Go håme änd pick itt upp! Go back, pick it upp, skriker Husfar och pekar med hela handen och skakar med armen i riktning tillbaka mot Gården.
– År aj kål the Politszaaj ännd täll dom om jår sh****ng in my garden.
Paret vänder bilen och börjar köra tillbaka mot Gården igen. Husfar ligger med sin gamla Volvo precis bakom dem, nästan buffar dem framför sig, likt en vallhund i riktning mot fållan. Ger dem inte en chans att köra av vägen eller smita iväg.
Så kommer de åter tillbaka till platsen där bajsmannen för några minuter sedan lät göra sina behov.
Husfar hoppar genast ur bilen och pekar på högen.
– Here you s***t lajk a dog. In maj garden! Pick it upp!
Mannen rotar i sin bil, hittar en påse och går motvilligt fram till högen, där byns flugbestånd ställt till med fest, och börjar plocka upp spillningen.
– Tejk it home, tejk the s***t with you and go back to väräver jo belång, väser Husfar.
Bajsmannen springer sedan mot bilen med sin egen träck dinglande i en påse i handen, gör en rivstart och åker fort bort från Gården.
Utmattad går Husfar bort mot stenmuren där han sätter sig. Men händerna slutar inte skaka och han får försöka flera gånger innan han till slt lyckas ringa till Husmor för att återberätta den otroliga episoden som nog lär leva vidare i många mannaminnen.
Åtminstone i Nävelsjöbygden …
